Jag gästbloggar. *nöjd* :)))))

Nu när jag skulle ta på mig mina jeans såg jag mitt stora, röda ärr på knät och jag kom och tänka på en mindre smart idé jag och min kära kusin kokade ihop en solig sommardag i lilla Malå.

Vi hade varit hemma hos mormor/farmor och skulle vidare på äventyr då vi upptäckte att vi bara hade 3 cyklar (eller var det 2?). Vi var 4. Vi hade förstås en cykel till. Min cykel. Med hoppad kedja och ingen frambroms. Istället för att skjutsa mig på Lovisas pakethållare (som vilken unge med någorlunda medelhög intelligens skulle ha gjort) slog vi våra kloka små-hjärnor ihop och beslöt oss för att KNYTA IHOP MIN CYKEL MED LOVISAS. Hon drog alltså mig. På min cykel. Med hennes cykel. Sa jag att min cykel inte hade några bromsar?

Hur som helst. Vi måste ha haft bråttom för vi kunde inte köra den vanliga vägen utan vi var tvugna att gena vid Byblos, ner för grusbackan. NER FÖR GRUSBACKEN. Behöver jag fortsätta?? VILKA ÄRTHJÄRNOR KOMMER PÅ DEN BRILLIANTA IDÉEN ATT KÖRA NER FÖR EN GRUSBACKE MED TVÅ FASTKNYTNA CYKLAR VARAV EN INTE HAR NÅGON BROMS??!? Vi kom på den idéen, tyvärr. Jag flög. Och Lovisa flög.

Därför har jag numera ett vacket, tjockt, utbucktande, vinrött/rött/lila (det ändrar färg beroende på temperatur) ärr som pryder mitt högra lilla knä. Och Lovisa har några likadana ärr som pryder hennes armbåge.

Jaani kära vänner. Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här. Mer än att ni INTE SKA KNYTA IHOP TVÅ CYKLAR MED VARAN SÄRSKILT INTE NÄR DEN ENA INTE HAR BROMSAR, OCH KÖR FÖRH*LVETE INTE NER FÖR EN GRUSBACKE.

Tänkte avsluta detta tänkvärda inlägg med en del fina bilder på mig och min vapendragare :)