Varför ska allt vara så jävla jobbigt jämt?

När man väl är på bra humör så räcker det till med så lite för att det glada humöret ska bli rubbat igen. Man kan inte vara glad för länge. Man får inte vara glad för länge. Tydligen så är det olagligt eller något när det gäller mig. Gud vill inte att jag ska vara glad just nu, att jag ska ha det lätt just nu. (Kan dock inte skylla det på någon Gud, men det lät bra).

Sen den där gången när man är glad, då är det alltid någonting som ligger och gnager bak i skallen, som så småning om kommer ut, förr eller senare. Det har blivit som en vana att vara sur, arg och ledsen på senaste tiden. Man förväntar sig inget annat längre, och man uppskattar inte heller dom gångerna man är på bra humör för man vet att dom ändå inte varar.. Kanske låter det helt cp, och kanske borde man uppskatta dessa gånger. Så att det är dom gångerna man var glad man kommer ihåg senare i livet, och inte dom dagarna man hade det svårt.

Ibland är det enklast att inte ha så stora förhoppningar. Man är ju inte dum. Ibland önskar man också att allting vore en smula enklare, bättre. Men som jag skrev; Man är ju inte dum. Hur många dåliga dagar man än har, hur många problem man än löser så kommer det alltid nya. Med det säger jag också att det alltid kommer nya, ljusa, glada dagar också och det är dom som jag ska ta reda på! Det är dom som jag vill komma ihåg i framtiden.

Men jag är inte den som vill glömma den här svåra tiden heller, för den har lärt mig att känna mig själv. Man måste gå igenom en hel del på egen hand för att i slutändan kunna lära känna sig själv. Jag kan säga att jag har gjort det. Jag har inte gått igenom allt. Men jag har gått igenom nog mycket för att få en bra bild av den personen jag nu är. Det är också tack vare det jag har gått igenom som gjort mig till den personen jag är idag.

Jag gillar den personen jag är idag. Men jag önskar att jag hade gjort det lite lättare för min familj som jag älskar så himla mycket. Hjälpt dom lite mer och brytt mig lite mer. Men det är något som jag insett nu, och som inte är en dag för sent att ändra på! Det kan bara bli bättre nu. Bara att blicka framåt!

Jag vet att dom där jobbiga dagarna fortfarande kommer gå i mina fotspår och så småning om kommer ikapp mig, men jag vet också att jag har en familj som bryr sig, som alltid hjälper mig och som jag alltid kan vända mig till. Det är det inte alla som har, så jag är väldigt tacksam.  Jag älskar dom mer än allt annat, även om jag ibland visar motsatsen. Men så är det verkligen inte.

Det finns inte en sak som jag inte skulle göra för min familj och dom jag bryr mig om mest. Under den senaste tiden har jag insett det, att det är familjen som aldrig sviker en, ljuger för en eller dumpar en vid sidan av.

Så: Låt den svåra tiden komma, lär känna er själva, ta vara på dom glada dagarna och till sist, svik aldrig någon som aldrig skulle svika dig!


Denna säger allt: