Om två timmar har hälften av mitt liv i fångenskap passerat. Skojas.

Nämen om två timmar så har jag jobbat hälften av vad jag ska jobba i sommar. Dock hade jag lika gärna kunnat köra på. Utan helg. Utan korta dagar. Utan vila.

Jag har lix inget liv. Sitter och väntar på bättre tider. Sitter och väntar på samtal från personer som inte ringer. Sitter och äter när jag egentligen är mätt. Sitter vid datorn när jag har hela världen utanför dörren.

åh, negativ.

Allvarligt så är det nog inte alls som jag just skrev. Jag är ganska på - lever livet som om denna dag vore min sista. Nästan i alla fall. Mamma klagar på att jag aldrig kan ta det lugnt, hemma. Men jag vill inte vara lugn hemma. Jag vill hinna göra så mycket som möjligt innan det är för sent. Och när inte personer ringer mig ringer jag dom. Och jag gillar att äta - även om jag är mätt. Och jag tycker om att spendera en stor del av mitt liv vid datorn. Och jag älskar att jag börjar meningarna med OCH.

Och till sist - jag kan visst vara glad.