Sitter här nu igen - på jobbet. Om man tar en dag i taget så går det bra, eller snarare en timme i taget. Jag vet att jag har sju timmar att döda varje dag och eftersom kunderna inte direkt flockas så får man hitta på annat att göra ibland.

Det man gör mest är väl att fronta och städa typ. Men när det är gjort läser jag en hel del. Började läsa "Så länge vi båda andas" förra veckan och har läst nästan hälften redan. Jag håller med texten som står på baksidan av boken - att man blir väldigt beroende. För det blir man, det går nästan inte att sluta läsa..

Det som känns jobbigt med att jobba nu i veckan är att jag vet att när jag kommer hem är inte baby där.. Förra veckan var det en annan sak eftersom jag visste att han skulle vara hos mig när jag kom hem från jobbet.. Men å andra sidan är det kanske bra med några dagars vila.

Saknar dock Rebecca också. Det var länge sen jag träffade den bruden... Det är det jag hatar med att bli äldre, och därav måsta jobba. När man var mindre och gick typ barnstadiet kunde man umgås med kompisar hela dagen, hela tiden. Men nu känns det som inte tiden räcker till längre.

Jag ska dock inte klaga. För jag jobbar bara fyra veckor av hela sommaren, så jag har ändå ledigt ganska mycket. Men då är det det att nästan alla andra jobbar hela sommaren.. Man får helt enkelt ta vara på den dyrbara tiden man har tillsammans!